Jag visste att ett veterinärbesök väntade oss denna lördag. Det jag inte hade koll på var att vi skulle få vänta. Och vänta. Väntrummet var fullt av hormonstinna hundvalpar. Det bjäfsades och gnälldes. Små fluffiga hundvalpar och mer rutinerade bulldogs, dobbermans and so on. Mitt i allt vår blåögda lilla vackra ragdoll. Konstaterade att det var bra nära hälften av alla mattar/hussar som borde hänga på långvården. Men… där var vi, lördag och allt.

Jag fick hugg. Uppsalas mesta Abessinieruppfödare slängde vänligt sinnade blickar åt mitt håll och talade gärna om sin uppfödning. Hans klokskap mynnade ut i en diagnos innan vi ens träffat herr Veterinär. Diarré sa du??? Då får ni förhållningsorder om ny kost. Så.”

Efter fyra timmars väntan var det så dags. Vi var sist ut. Dörrarna var låsta. Bara vi och herr Veterinär.

Vårt älskade pälsdjur gjorde entre´som hette duga. Herr Veterinär konstaterade att det var en vacker katt vi hade där. Sen borrade han ned sin nos i Chanels nacke. Bara sådär. Undersökningen gick bra trots att det var några trista moment såsom temp i baken och blodprov med rakad framtass. Blodprovet visade inte på något avvikande – tvärtom. Chanel är en frisk katt utan leverbesvär m.m.

Veterinärens teori var att hon skulle ha ätit typ en birdie. Nu råkar jag veta att hon är innekatt och inte festar på små fåglar.

Med hopp om tillfrisknad.