Så är tiden kommen. Makens äldsta dotter, tillika min äldsta bonusdotter, tar studenten i veckan som kommer. Jag fick en briljant idé att alla skulle vara tvungna att dyka upp i sina studentkläder. Detta hade inneburit att undertecknad hade äntrat kalaset i en vit dröm av axelvaddar, spets och ryschpysch. I sann 90-talsanda… men oh boy vad jag kände mig fräsch i min snordyra klänning. Till saken hör att den införskaffades i en butik där man normalt sett inte satte sin fot – typ Upper middle class Luleå med snorkiga expediter som saknade någon som helst service skills. Min mor vågade sig in där och klänningen i skyltfönstret blev min. En orgie i 9o-tal. Och så var det skorna.

Mina skor inhandlades efter ett visst spektakel på en ordinär skobutik. Ett par vita pumps – det var vad man skulle ha. Vi var lite sent ute så det var ont om klackskor som föll mig i smaken. Tillslut hade jag ett par att bära. Det var bara det att jag inte provade båda skorna i butik…

På den kritiska dagen hade jag min fluffiga spetsmaräng på mig och ett par vita skor i både strl 37 OCH 38 – dvs. en av varje. Jodå, det ville sig så illa att jag fått olika storlekar på skorna. Lite Annisch… och det fanns såklart ingen tid att justera missförståndet. Det blev en lätt haltande och släpande gång, men jag tog faktiskt studenten trots allt.

Jag hoppas att vår studentska har bättre koll på sin utstyrsel men jag hyser en viss farhåga. Vi har näthandlat diverse klänningar men ingen har varit “the one” likt min spetsdröm.

Det blir i vilket fall som helst kul att fira student än en gång, från ett annat perspektiv och med ett par skor i strl  37 på båda fötterna. To be continued…