Måste nog ha varit en en Mysfabriken-anhängare som repade min dator. Den kom hem till oss redan efter en veckas rehabilitering… det hela skulle ju ta minst fyra veckor. Där ser man hur vanebildande bloggläsande kan bli, men det tackar vi för. Köpstopp i all ära, men datorstopp är inte att busa med. Det är bra mycket mer plågsamt än något annat vill jag lova. Jag har ju haft så mycket tid över för städning… eller att läsa böcker…umgås med familjen – hemska tanke. Nä, skämt å sido så gick det hela tämligen smärtfritt.

Ordningen är återinrättad – maken och jag sitter sida vid sida med varsin laptop i knät en fredagkväll. Vinglaset gör oss dock sällskap (gör inte helhetsintrycket lika tragiskt, va??) Vi njuter dock av vår fredag i fulla drag. Barnafadern har haft ett eget Let’s Dance med döttrarna och det glödde stundtals om parketten vill jag lova. Karl-Petter kan slänga sig i väggen vet ja. Men jag vet inte om vi är redo att gå ut på lokal och out:a våra färdigheter. Vi får allt köra några repor till och finslipa det hela…

Godnatt från Mysfabriken