Det finns de som klagar på uppdateringen av mysfabriken! De påstår att bloggandet är lika säkert som tidpunkten för vårens ankomst. Jag vet inte… ibland skriver jag, ibland inte. Däremot så har mitt skrivande konstigt nog ett märkligt samband med intagandet av vissa drycker. Kreativiteten sitter liksom inkapslad – endast ett glas chardonnay förlöser det hela. Efter två så dräller det av inspiration. Min far var uppmärksam att kommentera detta försiktigt för mig – en blygsam kommentar om att det skrevs en hel del om vin på mysfabriken. Skulle jag, dricka? Nä, här är vi lika ordningsamma som värsta jehovas vittnen. Vi sitter bara här och dricker gammalt gurkvatten och spelar fia med knuff.

Jag avböjer att berätta om när jag var tonåring – i de nordligaste delarna av Norrland. Där dracks det betydligt ädlare drycker. I grannskapet hängde gamla täcken för garage- och källarfönstrena. Detta hade inget att göra med undermålig isolering eller dragiga fönster. Där bakom återfann man samma pappor som dagen innan stått i kön på ICA med diverse bakattiraljer. Å inte för att dessa pappor på något vis var involverade i bakandets konst… Men jag lovar, jag röjer inte ett ord om detta. Aldrig. Låt oss säga att papporna i Norrland var särdeles intresserade av att sätta ett perfekt bulldeg bakom sina mörklagda fönster. Liksom tokrädda att granngubben skulle knäcka den hemliga koden till de fluffiga vaniljbullarna. Jo, så var det nog.