Inredning on my mind...

En av mina kunder undrade över mitt bästa sparatips. Vi hade diskuterat vad som kunde sporra en i att spara sina surt förvärvade slantar och jag delgav kunden min morot. Jag har ett sparande som ursprungligen var ett handväskskonto. Jag startade i blygsam omfattning för att få ihop några sköna tusenlappar till en riktigt fin handväska. Efter en tid hittade jag en väska som var betydligt billigare än vad jag hade räknat med från början. Lönekontot hade täckning för denna transaktion så mitt sparande fick stå kvar på kontot. Det nya delmålet blev att spara ihop slantar till en efterlängtad Arkastol i vitt. När jag passerat denna tröskel blev jag snål – fortsatte att spara… och så har det rullat på. Nu har jag satt en ny nivå att uppnå och jag var igår 160 kr från mitt mål. När kunden hörde detta sa han; – Oj, men det kan du ju få av mig! Min respons till detta att det inte var pengarna som sådana som var grejen utan målet. Att uppnå nya mål. Idag har jag inte kollat om jag har nått mitt mål (sparar i fonder som kan svänga i värde från en dag till en annan…) och jag har på känn att jag inte kommer att nöja mig med denna nivå. Mitt sparatips till kunden blev alltså att ha ett mål med sitt sparande. Något man sporras av och som inte är självklart att man lyckas uppnå. Mitt inredningskonto tror jag kommer fortsätta att växa ett tag till och uttagen kommer säkerligen att utebli. Dock har jag shoppat inredning den senaste veckan. Mina bidrag till hushållet blev… och allt i renaste vitt…