Dagen startades med en urladdning – lillan och mannen i familjen rök ihop så att det stod härliga till. Undertecknad låg och sov en ljuvlig lördagssömn när de ovan nämnda åkte iväg på gymnastik. En kvart senare kom de samma hem med dunder & brak. Lillan grät krodilisar och fadern åskade och dundrade. Ooooh, ljuvligt värre. Framåt lunch började de tu att komma överens igen. Lite frostigt dessförinnan.

Mellantjejen hade gymnastiktävling som gästades av barnafadern med yngsta dottern. Under tiden de vistades i sporthallen gjorde undertecknad arkeologiska utgrävningar i spåren av tonåringarna som huserar på vår övervåning. Sanering av badrum stod på agendan! Vomeringarna flög åt höger och åt vänster vid åsynen av fornlämningarna i deras papperskorg. Hulk! Kräk! Spott! Huu – barnen ska omedelbums skickas på bootcamp med specialinriktning hygien – det är ett som är säkert!

Nu har kräkreflexerna stilla förlåtit luktsensorerna  och vi andas frisk luft igen. Middagen smakade bra.

Blev hängmörad biff med trevliga tillbehör. Färsk ananas o melon med tobleronefondue funkade som tröst till de första tonerna av kvällens höjdpunkt – MELLO.

Vi har hittills röstat på varsitt bidrag i familjen. Lotten föll på Anna Bergendahl (maken), Salem al Fakir (jag) och lillan körde sin röst på TImotej.

Nu ser vi på trevlig kavalkad som för en tillbaka ett tiotal år.

Dagen har även ägnats åt lite sorgligare tecken… en blogg jag följt sedan hösten fick ett avslut. En man förlorade sin maka idag och en tvåårig tös sin mamma…  Anna var lika gammal som undertecknad, men fick inte glädjen att följa sin dotters liv längre än såhär. Livet är bra nyckfullt och det gäller att ta vara på varje enskild dag. Sov sött, Anna.