Det har hunnit bli riktigt sent nu… natten mot lördag. Sitter ensam vaken, min fina lilla dotter sover sött och snarkar ljudligt. Jag väntar – väntar på min älskade storaA som dyker upp på morgonsidan. Han flyger över Atlanden just nu…fram och tillbaka. Och nu det sistnämda – min favorit.

Borde gå och lägga mig bredvid den där lilla varma människan i min säng, men jag dröjer. Det är något magiskt med nattatimmarna. TV:n blinkar i mörkret. Huset knäpper. Drar filten intill mig och kryper upp i soffhörnet. Ingen brådska till sömnen. Vill liksom dra ut på fredagen… vänta in i det sista.

Helgen blir stillsam. Bara hemma med familjen. Med lite tur en drink hos vännerna. Good Enough.