Dagarna tickar på. Ibland kommer jag på att jag har en blogg… och tänker att jag borde. Skriva.

Förmedla mina tankar och känslor. De sista åren har alla tankar och känslor känts för personliga. Privata. Inte nåt man delar med sig. Att skriva om svåra saker är betydligt knepigare än att vardagsbubbla om ditt & datt.

Nu börjar det bubbla i mig igen… Mina ord har inte präntats ned på länge och jag känner mig smått förlamad. Jag ska leka med orden igen och se vad som händer… kanske blir jag i vägsvept på nytt och får Mysfabriken att återuppstå. Allt är möjligt och det enda viktiga just nu är att jag känner lust…